Sånger från femte våningen

Jag har köpt ett piano på annons. Nu spelar jag på det som om det inte fanns någon morgondag. Fingrarna far fram över tangenterna som kackerlackor över ett stengolv.
Efter timmar av oavbrutet hamrande har jag mjölksyra i armarna och blodsmak i munnen. Det sporrar mig bara - konsten kommer ur lidandet.

Liberté, égalité, fraternité

Jag har precis spänt fast säkerhetsbältet och förstepiloten accelerar häftigt på en av Charles de Gaulles startbanor när jag sträcker upp en knuten näve i luften och vrålar "Vive la France! Vive la Republique!"

Citat

"Skulle bry mig mer om vad du säger om ditt inre bestod av någonting mer än en apa som i otakt slår ihop två cymbaler."

Min kommentar till nyhetschefen som hade
synpunkter på en artikel jag skrivit.

Svensk maffia

Min gode vän och kollega, DN-journalisten Lasse Wierup, har tillsammans med Matti Larsson, chefredaktör på Siren, skrivit en fullkomligt lysande skildring av svensk gängkriminalitet.
Det säger jag utan att ha läst boken. Men allt Lasse Wierup gör är briljant så jag kan gå i god för honom.
En annan vapendragare, Niclas Ryberg, Sveriges kanske bäste pressfotograf, har tagit bilderna. Mycket kan man säga om Niclas, men att plåta - det kan han!
På måndag är det releasefest för Svensk maffia. Om du inte har möjlighet att komma för att du till exempel inte är bjuden så kan du köpa boken här!

Här är en intervju med författarna.

Det svenska musikundret

I ett inlägg med rubriken Fear på Radioheads hemsida skriver bandets multiinstrumentalist, Jonny Greenwood, om sitt senaste skivinköp:

Vet inte vad som skrämmer er mest - omslaget på den här skivan eller faktumet att jag köpte den.

Man blir onekligen lite sugen på att följa Jonnys exempel. Clas verkar vara en hyvens kille och ser dessutom ut att dela min faiblesse för haklappar och skumpa.

Projekt X

När detta skrivs har jag inte varit utanför dörren en enda gång på fyra månader. Men det går ingen nöd på mig - jag har proviant nog att klara mig i ett år.

Solljuset har jag helt lyckats att stänga ute med hjälp av svarta sopsäckar och gaffatejp.
Effekten: det går inifrån min etta inte längre att skilja dag från natt.
Efter 72 timmar i totalmörker justerade jag dygnsrytmen till 25 timmar.

Jag håller i skrivande stund på att konstruera en almanacka som bygger på endast tre årstider. Hösten är utelämnad.
Det finns en eller två personer till i lägenheten, jag vet inte vilka de är. Vi sover i skift. Tre timmar åt gången.

På andra sidan gatan hänger papparazzis som klasar ur fönstren. Genom sina teleobjektiv försöker de att få en glimt av aktiviteterna bakom den svarta väggen av plast.
Men det enda tecknet på liv i bostaden är ett oregelbundet bankande och sågande.
Det är ofrånkomligt att oljudet fortplantar sig i vår lyhörda fastighet.

För att hålla mig vaken under mitt skift brukar jag banka med en hammare i elementen, de ger ändå ingen värme längre.

Genom väggarna hör jag grannarnas oroliga funderingar:
– Vad är det han bygger därinne?
Ovissheten har drivit somliga till vansinne.
Minst ett äktenskap har kraschat som en direkt följd av den osämja mitt hemlighetsmakeri vållat.

Torftigt?

Det är lördag och jag har precis satt i mig en påse med soltorkade aprikoser. Livet leker! Tjoho!!!

Respekt!

I ett infall av vansinne rakade jag i fredags förra veckan av mig kalufsen.
Jag kan rekommendera det – man känner sig som pånyttfödd igen.
Efter att jag låtit lockarna falla har mitt liv förändrats radikalt på flera punkter:
■ folk väjer för mig på gatan
■ gamla tanter får någonting jagat i blicken och håller hårdare i sina ägodelar
■ små barn faller spontant i gråt vid blotta anblicken av mig.

Torsdagar med René

Klockan är 02.12 torsdag morgon och jag har kommit till det stadiet då jag inte längre tycker det är patetiskt att sitta här ensam med René Barbier som enda sällskap.
Ja, gitarren har åkt fram.
Och ja, jag tycker att jag sjunger och spelar som en gud.
Fler frågor?

Hurra!

Glöm aldrig en födelsedag igen! (Tack för tipset, Ryberg!)

Grönt skinn på väg tillbaka?

I måndags ropade jag in en ful fåtölj på auktion. Den blev min för 360 kronor. Amanda säger att den, förutom att vara ful, luktar illa. Hon har rätt även om jag inte gillar att hon klagar på mitt fynd det första hon gör.
Fåtöljen är väldigt skön att sitta i. Priset man får betala för den förstklassiga komforten är att man inom loppet av minuter känner sig som en rökt böckling.
Möbelns förra ägare måste ha varit en nikotinmissbrukare av rang.
Efter några minuter i stanken känner man sig åksjuk. Men fåtöljen är som sagt skön.

Kris

Jag hittar inte lurarna till min iPod. Bara någon som vaknar upp och finner att dennes pacemaker är puts väck kan förstå hur jag känner mig.

Lyxproblem

Nämen, dra på trissor! Undertecknad har blivit antagen till läkarlinjen på Karolinska Institutet!
Nu har jag fått ett lyxproblem på halsen.

Viktigt meddelande

Journalistbloggens upphovsman har tagit semester från allt vad bloggande heter. Det är alltså ingen mening med att besöka den här sidan och förvänta sig nya inlägg, inte inom en överskådlig framtid i alla fall. Tack för visat intresse och trevlig sommar!

Adressändring

Allas vår Hanna Jemth har sent omsider insett att MSN Spaces andas 80-tal och äntligen bytt till en mer stilren blogg.

Gin & Tonic

Efter att ha tagit del av de senaste rönen om den ultimata fyllan så har jag med noggrannheten hos ett schweiziskt fickur siktat på de magiska 0,6 promillen.
Problemet är inte att nå upp till den nivån - det är en barnlek. Grejen är att ligga kvar.
På Anna Bodins fest i går misslyckades jag kapitalt.
Jag tror att man skulle kunna beskriva mitt tillstånd som att jag "var i gasen".
Redan vid 0,2 hade jag för länge sedan glömt allt prat om 0,6.

Vid 0,8 var jag ordentligt desorienterad där jag stod på Annas balkong och blickade ut över Stockholms takåsar. Jag kunde för allt i världen inte få ihop att S:t Eriksbron låg där den låg, när jag stod där jag stod.
- Den borde ligga där borta, sa jag till Mårten som var den ende som lyssnade på mig.
Jag pekade diffust åt väster.
Mårten insisterade på att bron vi såg verkligen var S:t Eriksbron och att den dessutom låg där den skulle. Han pekade ut olika riktmärken som han menade bevisade att hans påstående ägde sin riktighet.

Hans besserwisserfasoner började att äta upp mig inifrån. Jag tog en stor klunk GT och kände en eld sprida sig i bröstet. Eftersom spriten var gratis hade jag blandat i proportionerna 80/20 när ingen såg.
Mårten stoppade sin George Jensen-pipa i käften och började att bolma.
Jag fick för en sekund lust att trycka ned pipjäveln i halsen på honom, men lyckades kväva impulsen.
- Jag korsar S:t Eriksbron varje dag på väg till jobbet, sa jag med tillkämpat lugn.
- Jag vet därför mycket väl var den ligger. Och det är inte där borta, sa jag och pekade på bron.

Jag sippade på min GT och lade manken till för att se nöjd ut.
Det ryckte nervöst i Mårtens ansikte.
- Du borde söka för de där återkommande och okontrollerbara muskelryckningarna, sa jag.
Mårten tittade på mig som man tittar på någon som precis har mejat ned 50 pers med maskingevär på en amerikansk hamburgerrestaurang. Han var av allt att döma höggradigt berusad.

Ånyo började han att mata mig med geografiska basfakta som om jag vore ett litet barn. Jag skakade på huvudet åt hans nonsens. Han höll på att tjata hål i huvudet på mig med sitt bro-hit-och-dit-snack.
- Yada yada yada, sa jag.
I ren självbevarelsedrift lämnade jag tjötröven och balkongen. Jag sökte upp värden och värdinnan och berättade oroligt och målande om Mårtens tics.
- Det är kanske bäst att vi beställer en taxi åt honom?

Månadens blogg

Mycket kan man säga om min goda vän Frida, men hon är trots allt en hejare på att hitta bra bloggar. Den senaste i raden: Modegrisen.

Pilsy for president!

Alla mina kompisar är duktiga, men några är duktigare än andra. Pernilla "Pilsy" Ahlsén till exempel. Hon har i dagarna kommit ut med sin kritikerrosade debutbok En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva.
Hade jag haft ett nattduksbord så hade den legat där nu. Men eftersom jag lever under synnerligen spartanska förhållanden tvingas jag låta boken ligga på golvet - de få gånger jag kan skiljas från den.
Förlåt, Pilsy, men du ska veta att den är i gott sällskap. Och då är det inte bara dammråttorna jag tänker på.
Köp Pilsys bok här!

Krita

Jag älskar att handla på kredit. Han eller hon som uppfann kreditkortet borde omedelbart tilldelas Nobelpriset i ekonomi.

Besökarna

En högst ovetenskaplig läsarundersökning visar att Journalistbloggens besökare är smartare och snyggare än genomsnittet.