Citat

"Skulle bry mig mer om vad du säger om ditt inre bestod av någonting mer än en apa som i otakt slår ihop två cymbaler."

Min kommentar till nyhetschefen som hade
synpunkter på en artikel jag skrivit.

Svensk maffia

Min gode vän och kollega, DN-journalisten Lasse Wierup, har tillsammans med Matti Larsson, chefredaktör på Siren, skrivit en fullkomligt lysande skildring av svensk gängkriminalitet.
Det säger jag utan att ha läst boken. Men allt Lasse Wierup gör är briljant så jag kan gå i god för honom.
En annan vapendragare, Niclas Ryberg, Sveriges kanske bäste pressfotograf, har tagit bilderna. Mycket kan man säga om Niclas, men att plåta - det kan han!
På måndag är det releasefest för Svensk maffia. Om du inte har möjlighet att komma för att du till exempel inte är bjuden så kan du köpa boken här!

Här är en intervju med författarna.

Det svenska musikundret

I ett inlägg med rubriken Fear på Radioheads hemsida skriver bandets multiinstrumentalist, Jonny Greenwood, om sitt senaste skivinköp:

Vet inte vad som skrämmer er mest - omslaget på den här skivan eller faktumet att jag köpte den.

Man blir onekligen lite sugen på att följa Jonnys exempel. Clas verkar vara en hyvens kille och ser dessutom ut att dela min faiblesse för haklappar och skumpa.

Projekt X

När detta skrivs har jag inte varit utanför dörren en enda gång på fyra månader. Men det går ingen nöd på mig - jag har proviant nog att klara mig i ett år.

Solljuset har jag helt lyckats att stänga ute med hjälp av svarta sopsäckar och gaffatejp.
Effekten: det går inifrån min etta inte längre att skilja dag från natt.
Efter 72 timmar i totalmörker justerade jag dygnsrytmen till 25 timmar.

Jag håller i skrivande stund på att konstruera en almanacka som bygger på endast tre årstider. Hösten är utelämnad.
Det finns en eller två personer till i lägenheten, jag vet inte vilka de är. Vi sover i skift. Tre timmar åt gången.

På andra sidan gatan hänger papparazzis som klasar ur fönstren. Genom sina teleobjektiv försöker de att få en glimt av aktiviteterna bakom den svarta väggen av plast.
Men det enda tecknet på liv i bostaden är ett oregelbundet bankande och sågande.
Det är ofrånkomligt att oljudet fortplantar sig i vår lyhörda fastighet.

För att hålla mig vaken under mitt skift brukar jag banka med en hammare i elementen, de ger ändå ingen värme längre.

Genom väggarna hör jag grannarnas oroliga funderingar:
– Vad är det han bygger därinne?
Ovissheten har drivit somliga till vansinne.
Minst ett äktenskap har kraschat som en direkt följd av den osämja mitt hemlighetsmakeri vållat.

Torftigt?

Det är lördag och jag har precis satt i mig en påse med soltorkade aprikoser. Livet leker! Tjoho!!!