Journalistbloggen

fredag, oktober 23, 2009

Kottbusser Damm en fredag i oktober

Jag andas pengar och framgång när jag tar en promenad nedför Kottbusser Damm i Berlins fattigare kvarter. Med mina rikemansmanér väcker jag naturligtvis en hel del uppmärksamhet.

Mödrar i hucklen, med små barn i händerna, stannar upp, sätter sig på huk och viskar till telningarna:
- Titta på honom! Se med vilken värdighet han rör sig, vad verserad han är! Så kan ni också bli om ni lägger manken till!

Barnen tittar på mig med sina stora bruna ögon, av allt att döma imponerade över min uppenbarelse. Jag blinkar åt dem och gör tummen upp.
Som förebild är det viktigt att föregå med gott exempel och ge ungarna hopp om en bättre framtid.

En tiggare som tycks ha materialiserat sig ur tomma intet tränger sig in i mitt synfält. Han stammar vädjande fram någonting om fru och många barn. Jag sjasar iväg honom innan hans litania gjort mig på dåligt humör.

Foto: Taz.de

måndag, april 27, 2009

Brev från 30:e våningen

Jag står vid fönstret i min svit på 30:e våningen på Hotel Park Inn Alexanderplatz. Med händerna bekvämt knäppta bakom ryggen blickar jag ut över Berlin. Som en fältherre efter ett blodigt slag. Inspekterandes sina erövringar.

"En dag ska allt det här bli ditt", säger jag och sveper ut med handen över panoramat.
Jag vänder mig om mot hotellstäderskan, återigen med händerna knäppta bakom min raka rygg. På mina läppar spelar ett förbindligt leende. Hon är i full färd med att bädda min säng, verkar nästan ha ett patologiskt behov av att hålla sig sysselsatt. Visar inga tecken på att ha förstått vad jag just sagt. Jag ser att hon granskar mig i ögonvrån. En hastig rörelse från mig och hon skulle skrika i högan sky, kanske kasta sig mot dörröppningen och fly för sitt liv.

När jag på nytt tar till orda, den här gången med officersstämman, rycker hon till:
"Från Spandau i väst till Marzahn-Hellersdom i öst", säger jag. "Från Tempelhof-Schöneberg i söder till Pankow i norr - ditt!"
Jag pekar uppfordrande på henne.
Fortfarande inga tecken på tacksamhet. Inte ens ett leende kan hon kosta på sig.