Min kompis

Jag har en kompis. Han playar halt. Ibland glömmer han av att playa halt. Då brukar jag påminna honom. Då blir min kompis jättearg. Han skriker ISCHIAS jättehögt. Jag säger till min kompis att han inte behöver skrika jättehögt eftersom jag inte har nedsatt hörsel. Jag frågar min kompis om han vill att jag ska playa att jag har nedsatt hörsel. Min kompis börjar halta igen. Min kompis släpar benet efter sig. Jag säger till min kompis att det ser bra ut, verklighetstroget. Min kompis skriker IDIOT jättehögt. Jag säger att det gör lite ont i öronen när min kompis skriker jättehögt.

Manual för samtal med tatuerad

Du har mot bättre vetande inlett ett samtal med en tatuerad. Här följer några råd att tänka på.

Fråga vad tatueringen föreställer trots att det är uppenbart.
Om vederbörande pekar på låt säga en stiliserad lotus och säger ”Det ser du väl att det är en blomma?” slår du, efter humör och dagsform, in på någondera av följande två vägar:

1. Du tittar på den tatuerade som om denne var en spjuver som skämtade med dig. Följ upp din skeptiska blick med ett kort och gällt skratt: ”Nämen, allvarligt!”, säger du. Det första fröet av irritation är nu sått hos den tatuerade
   
   Det är tyvärr ganska vanligt att den tatuerade vill berätta om hur denne ”alltid velat göra en tatuering” och varför han/hon valt sitt vulgära motiv. Avbryt genast en dylik ansats!
   
   ”Den här fläcken”, säger du och pekar på någon del av tatueringen, ”vad föreställer den?”. Ignorera svaret och fråga om tatueringen är ”en fyllegrej”.
   
   Oavsett vilken kroppsdel som tatuerats frågar du varför målningen inte placerats någon annanstans på kroppen.
   
   När du efter många om och men låtit dig övertygas om att det faktiskt är en näckrosväxt som tatueringen föreställer frågar du vad en laseroperation går på.
   
   
2. Det andra alternativet när du konfronterar en tatuerad är att arbeta med tystnad. En kompakt tystnad som följer på svaret ”Det ser du väl att det är en blomma!?” kommer alla gånger att uppfattas som ett uttryck för din skepsis.
   
   För den tatuerade till ett fönster för att under bättre ljusförhållanden granska dennes kroppsmålning. Ta ett stadigt grepp om den kroppsdel, till exempel armen, på vilken tatueringen befinner sig. Titta på tatueringen från olika vinklar och håll. Vrid på huvudet, rynka pannan, kisa med ögonen. Blöt ett finger i din mun och gnugga på en del av tatueringen som om det kommit smuts på den.
   
   I det här läget är det inte omöjligt att den tatuerade rycker sin lem åt sig och med ett ovårdat språk frågar vad du håller på med. Det är nu hög tid att tänka på din sorti – tatuerade har inte sällan hett temperament. Rent statistiskt har du en luttrad kåkfarare framför dig som gjort en vända eller två för grova våldsbrott.
   

Så fruktansvärt rotlös

Under ett besök på Neue Odessa Bar i går tutade jag i en tysk författare att mina föräldrar varit missionärer i Afrika och att jag huvudsakligen är uppväxt i Konungariket Swaziland. Stollen svalde historien med hull och hår.

Sporrad av mina framgångar som en tydligen ganska övertygande berättare matade jag en stund senare en wannabepoetissa med detaljerade uppgifter om mitt kringflackande liv som diplomatbarn i Schweiz, Burkina Faso och Papua Nya Guinea.

Visst, jag kunde väl anses privilegierad som utbildats på några av världens mest exklusiva privatskolor, men det var inte alla gånger så roligt visste jag att berätta.
"Pennalismen", sade jag och stirrade tyst ned i bardisken, oförmögen att tala mer om saken.

För att ytterligare understryka hur tagen jag var lät jag kindmuskulaturen arbeta.
Hon var inte lika lättlurad som det första prettot, men när jag lät tårar tränga fram i ögonen tog modersinstinkterna tydligen över; hon lade äntligen armen om mig och tröstade mig för att jag kände mig "så fruktansvärt rotlös".