Av någon outgrundlig anledning stämmer jag alltid upp i Thåströms Djävulen o jag när jag åker bil med Hans.Hans faller alltid snabbt in i sången, men sjungandes på i-språket.
Det är någonting med det där språket som är mycket smittsamt för nu sjunger även jag tvångsmässigt på i-språket.
Det är inte okej. Men har man väl börjat är det mycket svårt att sluta.
I-språket - för den som inte känner till det - är mycket enkelt uppbyggt: man ersätter alla vokaler med bokstaven "i".
Så här lyder första versen i original:
"I tusen år och tusen till
har han ständigt var't på tal
en man född i fattig släkt,
det sägs han var ett gudabarn
Men på grund utav att ingen sett
honom sen år 33
vill vi bjuda er på bal i kväll"
- allt detta stod att läsa i ett brev.
På i-språket:
"I tisin ir i tisen till
hir hin stindigt virt pi til
in min fidd i fittig slikt,
dit sigs hin vir itt gidibirn"
Och så vidare.
4 kommentarer:
Haha. Det är visst okej! Jag har faktiskt börjat tröttna lite på rövarspråket.
Tack Lollo, det var skönt att höra!
Haha! Sjukt roligt. I-språket e ju en klassiker, men jag hade aldrig insett att det e så roligt att sjunga på det.
Peppe, låtarna får en helt annan dimension på i-språket.
Skicka en kommentar