tisdag, oktober 25, 2005

Jag lät mig skjutas

Smärta är inte min grej. Inte alls.
Trots det lät jag mig skjutas för två månader sedan. Min nyfikenhet tog helt enkelt överhand.
Jag måste tyvärr rusa till bussen nu.
Foto: Emma Lalinder

8 kommentarer:

Ida Thunberg sa...

Var det Fatima som sköt?
Jag har sett bildbevis som tyder på att hon kan vara den skyldiga.

Anonym sa...

En värld håller andan och kräver bildbevis. Nu!

Anonym sa...

Jag tror inte att du, Robert, har gjort en heltäckande målgruppsanalys. Du förstår självaste fenomenet blogg lockar till sig ljusskygga individer som suktar efter snaskiga avslöjanden. Inte finkulturellt snömos. Det gäller även journalister. Inser du inte det ska du nog söka dig annorstädes.
Och ärligt talat är nog inte Robert Holender särskilt väl lämpad för denna blogguppgift. Det är ju inte så att man ser namn som Bach och Spinoza flimra förbi på näthinnan när man läser dina drapor. Som förra veckan, när Harold Pinter utnämndes till Nobelpristagare och jag jublande gick förbi ditt arbetsbås fick följande kommentar slängd i nyllet:
- Så kul att de äntligen ger Nobelpriset till en ukrainsk stavhoppare.
Snälla Robert, du tänker på Sergej Bubka. Harold Pinter är engelsman och skriver stor dramatik. Kulturell elit, var ordet, sa Bull!
Nej, jag tror att det är läge att tänka om ifall din journalistblogg ska ha någon framtid. Du vet, snacket går på redaktionen, fansen sviker. Jag vidhåller därför. Mera snask!

Anonym sa...

Kära anonymous...

Om du vill att Bach och Spinoza skall flimra framför näthinnan när du läser bloggar kanske det är du som ska "söka dig annorstädes".
Journalistbloggen är nog inte till för skitnödiga, kvasiintellektuella stroppar som hävdar att de läst och sett allt av Harold Pinter redan i vaggan.

http://tompawarrior.com/images/skelleftea.jpg

Anonym sa...

Oj, vilken fin bild...å vilken fin båttur.

Iallafall, när jag var liten sköt mina bröder luftgevär på mig...räknas det?

Anonym sa...

Var det amors pilar som träffade dig? Gjorde det ont?

Anonym sa...

Trygg och säker står han där. Med en beslutsam min och med ett stadigt grepp om rorkulten. Han håller spikrak kurs mot ett väl definierat mål. Han vet var han kommer ifrån. Han ser sig aldrig om.
Från ovan ser han ner på oss, rakt in i våra ögon. Rakt in i våra själar.
Han är... Robert.

Robot sa...

Ziggy, ryktet om mitt och Pål Hollenders eventuella släktskap är betydligt överdrivet. Jag misstänker att han försöker att få lite goodwill genom att förknippas med mig.
Smart.