
I tisdags fick jag 50 000 volt genom kroppen.
En kille beväpnad med en elpistol av modellen
Taser sköt mig i ryggen.
Amerikan naturligtvis. Med
combover.Jag min dåre hade köpt hans försäljarsnack rakt av. Han hade ett mycket övertygande sätt.
Innan han sköt mig frågade jag om det fanns någon fara för hjärtsjuka att få 50 000 volt genom kroppen. Inte för att jag är hjärtsjuk, men man ville ju ändå veta liksom.
Det var tydligen en jävligt dum fråga för han brast ut i ett gällt skratt och tittade ut över de övriga journalisterna i aulan som om jag vore retarderad.
Sedan visade han oss en EKG-kurva.
– Här träffar Tasern, sa han avmätt och pekade på en kurvtopp.
Det fanns naturligtvis ingen skillnad mot övriga kurvtoppar i EKG-diagrammet. Verkade med andra ord helt ofarligt.
Jag hade ändå mina dubier. 50 000 lät så mycket.
– Normaldosen är fem sekunder, sa Tasermannen och osäkrade vapnet i sin hand. På den tiden hinner man sätta handbojor på den utslagne.
– Du, jag tror att jag fattar galoppen om du ger mig en tresekunders, sa jag.
– Okej, sa han och ryckte på axlarna.
Jag tolkade det som att vi var överens om tidsramen för det förestående experimentet.
Två medhjälpare till Tasermannen ställde sig på varsin sida om mig. De tog tag i mina armar.
– Du kommer att bli paralyserad. De där två håller dig så att du inte ramlar. De är utom fara – strömmen sticker inte.
Jag skulle just be honom att utveckla vad han menade med
de var utom fara när det fräste till.
Taserns två strömförande pilar träffade mig mellan skulderbladen.
Smärta.Vakuum.Sekunderna släpade sig fram.
Vi måste ha sprängt tidsramen för experimentet för länge sedan.
Jag ville skrika
abort, you sick fuck!Men jag fick inte fram ett ljud.