Adressändring

Allas vår Hanna Jemth har sent omsider insett att MSN Spaces andas 80-tal och äntligen bytt till en mer stilren blogg.

Gin & Tonic

Efter att ha tagit del av de senaste rönen om den ultimata fyllan så har jag med noggrannheten hos ett schweiziskt fickur siktat på de magiska 0,6 promillen.
Problemet är inte att nå upp till den nivån - det är en barnlek. Grejen är att ligga kvar.
På Anna Bodins fest i går misslyckades jag kapitalt.
Jag tror att man skulle kunna beskriva mitt tillstånd som att jag "var i gasen".
Redan vid 0,2 hade jag för länge sedan glömt allt prat om 0,6.

Vid 0,8 var jag ordentligt desorienterad där jag stod på Annas balkong och blickade ut över Stockholms takåsar. Jag kunde för allt i världen inte få ihop att S:t Eriksbron låg där den låg, när jag stod där jag stod.
- Den borde ligga där borta, sa jag till Mårten som var den ende som lyssnade på mig.
Jag pekade diffust åt väster.
Mårten insisterade på att bron vi såg verkligen var S:t Eriksbron och att den dessutom låg där den skulle. Han pekade ut olika riktmärken som han menade bevisade att hans påstående ägde sin riktighet.

Hans besserwisserfasoner började att äta upp mig inifrån. Jag tog en stor klunk GT och kände en eld sprida sig i bröstet. Eftersom spriten var gratis hade jag blandat i proportionerna 80/20 när ingen såg.
Mårten stoppade sin George Jensen-pipa i käften och började att bolma.
Jag fick för en sekund lust att trycka ned pipjäveln i halsen på honom, men lyckades kväva impulsen.
- Jag korsar S:t Eriksbron varje dag på väg till jobbet, sa jag med tillkämpat lugn.
- Jag vet därför mycket väl var den ligger. Och det är inte där borta, sa jag och pekade på bron.

Jag sippade på min GT och lade manken till för att se nöjd ut.
Det ryckte nervöst i Mårtens ansikte.
- Du borde söka för de där återkommande och okontrollerbara muskelryckningarna, sa jag.
Mårten tittade på mig som man tittar på någon som precis har mejat ned 50 pers med maskingevär på en amerikansk hamburgerrestaurang. Han var av allt att döma höggradigt berusad.

Ånyo började han att mata mig med geografiska basfakta som om jag vore ett litet barn. Jag skakade på huvudet åt hans nonsens. Han höll på att tjata hål i huvudet på mig med sitt bro-hit-och-dit-snack.
- Yada yada yada, sa jag.
I ren självbevarelsedrift lämnade jag tjötröven och balkongen. Jag sökte upp värden och värdinnan och berättade oroligt och målande om Mårtens tics.
- Det är kanske bäst att vi beställer en taxi åt honom?

Månadens blogg

Mycket kan man säga om min goda vän Frida, men hon är trots allt en hejare på att hitta bra bloggar. Den senaste i raden: Modegrisen.

Pilsy for president!

Alla mina kompisar är duktiga, men några är duktigare än andra. Pernilla "Pilsy" Ahlsén till exempel. Hon har i dagarna kommit ut med sin kritikerrosade debutbok En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva.
Hade jag haft ett nattduksbord så hade den legat där nu. Men eftersom jag lever under synnerligen spartanska förhållanden tvingas jag låta boken ligga på golvet - de få gånger jag kan skiljas från den.
Förlåt, Pilsy, men du ska veta att den är i gott sällskap. Och då är det inte bara dammråttorna jag tänker på.
Köp Pilsys bok här!

Krita

Jag älskar att handla på kredit. Han eller hon som uppfann kreditkortet borde omedelbart tilldelas Nobelpriset i ekonomi.

Besökarna

En högst ovetenskaplig läsarundersökning visar att Journalistbloggens besökare är smartare och snyggare än genomsnittet.

Gemensam nämnare

Min mobiltelefon kan inte stava till "omtänksamhet". Det har den gemensamt med flera av de personer som jag har dejtat.